I morse var vi på BVC för lite vägning och mätning. Nu är han 10,7 kg tung och har tagit ett skutt på 5 cm upp till 74. Han växer så det knakar! Han klarade alla test galant och var hur duktig som helst. Men jag fick en tillsägelse. Jag måste våga lämna iväg honom, våga låta någon annan ha min underbara älskling så jag kan få lite tid för mig själv. Våga tänka på mig själv i första hand och inte sätta mig sist som jag gör nu. Vågar gör jag, men vill jag? Nja, jag har ju inte skaffat barn för att lämna iväg honom. Jag förstår inte alla dom som bara lämnar iväg barnen när dom bara e någon månad. Jag får ångest bara av tanken på att vara ifrån honom. Jag vet att jag behöver vara lite för mig själv, bara ha lite egentid. Har bara varit ifrån Gordon 1 timme sen han kom. 1 timme! Sen har jag haft honom hela tiden. Jag älskar det men samtidig så vet jag att jag gör mig själv en otjänst genom att inte släppa taget lite. Jag vet vad som är "rätt" eller på tiden, men jag får panik och ångest att inte ha honom här. Dessutom så måste han börja med välling nu och att pappa nattar och är mer med och gör andra saker än att bara leka med honom. Jag är på tok för snabb när det gäller att ge mat, byta blöja, trösta osv. Jag har ju vanan inne så det går ju snabbare. Vet att det är fel så nu ska Jocke få mer ansvar, jag måste lära mig att pappa går lika bra. Han vill ju det vet jag och han är hur duktig som helst med Gordon, när han väl får chansen.
Vi skulle låta Jocke natta Gordon idag, som han skrek, det gick inte, han skrek och skrek och skrek. Gordon räckte ut armarna mot mig, grät och tittade med sorgsna ögon. Hela han "skrek" MAMMA! Även fast jocke gick in i ett annat rum så bara grät han. Jag klarar inte av när min son är så ledsen, det går inte. Efter en bra stund så tog jag honom. Jag ljuger inte, han tystna på 2 sek.
Nä jag får försöka skärpa mig! Ha nu en toppen helg!
Kramar!