Resfeber...

Nu bär det snart av till den stora stora staden. Hem till stockholm! Gordon ska ha sin namngivning där. Längtar som en tok efter hela släkten. Ska bli så kul att se alla och visa upp min lilla prins. Det är ju så många som inte sett honom än. Men det är inte för inte att man blir lite svettig när man tänker på resan upp. Hoppas hoppas att Gordon gillar x2000. Han har ju typ inte åkt tåg innan. Det är ju ett par timmar som ska spenderas på tåget. Tur att vi beställt 1:a klass. ;) Sen ska vi hela vägen ut till Värmdö. Ska börja lägga fram vad som ska med, har ju inte packat för den lille innan. Hur mycket tar man med för tor-sön? Lika mycket som mamma? Nä då behövs nog en egen stor väska till honom. Som pappa? Det är ju typ hur lite som helst, inte nog tycker jag. Ja ja jag lägger från och pappa tar bort, vi får se hur mycket som blir kvar. :) Nu till något helt annat. Sömn! Varför ska det vara så jobbigt att släcka ögonen när man är såå trött? Istället ska det skrikas och stretas emot, vridas och protesteras ända tills man praktiskt taget däckar av trötthet. Men protesterar gör man. Kan ju inte låta mamma och pappa få det lätt inte. :) Men det har väll sin charm det med, har bara inte insett det än. :) Nu har hjärtat iaf somnat och ligger sött och snusar i mitt knä. Nu blir det lite gottis och bra tv. Kram