Jag har gjort det igen! Samma misstag som för någon vecka sedan. Jag sitter och zappar med kontrollen och fastnar på programmet "Livet på BB". Sitter som paralyserad. Tårarna som rinner längst kinderna varvas med små nervösa skratt. Känner verkligen med dom tjejerna. I vanliga fall när jag ser det så har jag blandade känslor av lyckan att Gordon redan är här och en sorts saknad av den tiden runt förlossningen. Ja hela graviditeten faktiskt. Man minns bara det bra, den jä-la foglossningen och rädslan när jag blödde är som bortblåst. Eller har förträngt den kanske. vill inte minnas det. Men idag kom det någon ny känsla, att jag verkligen skulle vilja vara med och stötta dom som ligger där. Tänkte tanken: Man kanske skulle blitt barnmorska?! Har aldrig tänkt den tanken förr så jag vet inte vad det kom ifrån. Dessutom gör min sprutfobi det hela ganska omöjligt... ja ja inget jag tar så allvarligt på det var nog bara under programmet som jag kände för det!
Vart lite förbannad på en pojkvän i programmet med. Precis när hans tjej håller på att krysta böjer han sig ner och kysser henne. Nu "slapp/missade" ju jag dom värkarna men hade Jocke gjort så under en av mina vanliga värkar hade jag bett honom fara och flyga. Helt oki efter värken men va fan inte mitt i... Eller?
Nä nu ska jag fortsätta njuta av "so you think you can dance", ett av dom bästa program som finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar