Jag har alltid sagt att jag velat föda med ett kejsarsnitt, men ju längre in i graviditeten jag kom ville jag föda normalt. Så när jag var tvungen (pga minskat hjärtljud och en väldigt trött kämpande prins) att ta snittet kände eller känner jag mig faktiskt lite "snuvad" på upplevelsen alla pratar om. Men jag kan också säga att om nästa bebis ligger likadant med huvudet så kommer jag begära ett snitt ändå, tycker inte jag ska behöva utsätta h*n för det. Om det nu blir en till liten busunge vill säga =)
Har nu ikväll suttit och läst igenom min förlossning (för er som inte vet så får man med sig papper hem där en/fler barnmorska/or skrivit kommentarer och händelser under hela tiden man föder. Väldigt häftigt att läsa efteråt för man har helt annan tidsuppfattning och även andra saker man upplevde som kanske var helt annorlunda. Dessutom e det kul att ha då man lätt glömmer bort.) Blir helt sentimental och känner mig nästan lite gråtfärdig över att detta året gått så snabbt, både av lycka och av "hjälp vad händer med tiden"- känslor.
Imorgon blir min lilla prins ett år! Världens finaste ett åring!
Stolt pappa klipper navelsträngen. |
Några timmar gammal! |
Idag, en dag från 1år! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar