Just nu har Gordon kommit in i någon konstig fas där han kallar främmande män för pappa. Dom behöver inte ens likna J, eller dom måste ju ha någon likhet men jag ser den inte. :)
Roligast var när jag skulle hämta Gordon på dagis härom dagen. Då stod det en ung (Typ 30+) kille i hallen med ryggen mot oss och fixade med larmet/elen eller nått i den stilen. Killen hade på sig svarta arbetsbyxor (typ fristads) och var mörkhårig, alltså långt ifrån lik J. När vi fått på oss skorna gick Gordon fram till killen och drog lite försiktigt i byxorna på honom och sa Pappa! med glad röst. Killen vände sig om, log lite nervöst och tittade på Gordon.
Idag kom det nån reklam på tv med en stilig man, lite äldre (typ 45+), silvergrå i håret och gick på en strand eller nått. Gordon sneglar upp mot tv:n, släpper bilarna och springer ända fram och ropar Pappa!
Han sa det till nån annan på stan idag osså.
Jag undrar om det är för han saknar sin pappa om dagarna. Detta har nämligen börjat sen J började på sitt nya jobb och är hemma mer när Gordon är vaken. Tror han tror att om han ropar pappa högt nog till nån man så kanske han förvandlas till pappa, sin pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar