fredag 7 maj 2010
Scared for life???
Världens sämsta mamma känner jag mig som. Hur elak får man vara? Eller hur dum får jag vara när jag vet att man inte kan släppa mitt hjärtegryn med blicken för ens en bråkdel av sekund och ändå gjorde jag det i hela 2 sekunder!!!! Jag hade tagit ut kakan ur ugnen och ställt den på bänken. Gordon ville komma upp ur stolen så jag tar upp honom, sätter honom på höften och tar blicken ifrån han för att stänga ugnsluckan. Hör en illvrål. Tittar dit och ser hur min plutt försökt ta tag i kakformen... Nu pryder det en blåsa på 3 (!) av hans fingrar. Aj aj aj! Jag visste att jag precis ställt dit formen, hur tänkte jag? Inte alls verkar det som... jag börja gråta av rädsla att han skulle ha sjukt ont. Handen hans sköljde jag naturligtvis under kallt vatten. Gordon grät i ca en halv minut, så visst gjorde det ont men det gick nog över snabbt, mina tårar däremot föll emot en halv timme... Ja ja tur jag e hans mamma, han måste ju älska mig iaf, trots min hemska (ofrivilliga) misshandel...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet hur det känns; häromdagen hann jag precis fånga Tilda när hon tippade ner från soffan. Hade vänt mig om i ungefär 1,5 sekund och då hann hon rulla runt helt och hållet. Fick tag i henne precis innan hon dunkade huvudet i soffbordet... Man blir ju såklart jätterädd, men ta det lugnt, vännen, det är säkert ingen som helst fara med prinsen! (Och tänk på alla skrapade knän och bulor i huvudet som de kommer att uppleva under åren som kommer...! ;)
SvaraRaderaKRAM på er!!
Ja Det är väl så, fast dom bulorna och knäna har förhoppningsvis inte jag skadat... Blir bara så chockad över hur snabbt det går... man tror inte riktigt på det först det händer... Men han verkar må bra så det e skönt iaf! Kramisar
SvaraRaderaUsch då! han älskar dig mest ändå! :)
SvaraRaderaHar fått den, så vågar faktiskt inte säga var den kommer ifrån! (Kan tänka mig Liten mindre minst) Kram!
Nämen, jag vet hur hur d känns :-(
SvaraRaderaAlbin snackar ofta om Gordons kalas, om att han åt muffins där o fick glass o att Gordon misann inte får sitta i mammas knä hahaha.
Kram på er!
Jag vet hur det känns!! När Iza var 7 månader flyttade vi till vårt nuvarande radhus och hon hade precis börjat resa sig mot saker..
SvaraRaderaEn fredagkväll stod jag och skalade potatis och hade igång ugnen, Iza är runt benen på mig hela tiden men plötsligt hör jag ett vrålskrik från Iza. Det tog några minuter innan jag förstod att hon rest sig mot vår jättevarma ugnslucka!!! Hon hade brännskador & blåsor i hela händerna oh skrek som en stucken gris. Det var snöstorm ute men vi tog oss ändå till Lunds barnakut för utvärdering av vilken grad av brännskador hon hade och bandagering och det behövdes för vi var tvunga att komma in till sjukhuset varannan dag i 3 veckor för att lägga nya bandage. Men dagen efter olyckan så hade hon inte ont längre men det var hemskt!! Men vi fixade snabbt ett barnskydd till ugnsluckan. Detta var inget vi hade tänkt på innan, att den blev så varm=((
mvh / Malin Ingemansson (facebook)